Ordföljder
Detta inlägget handlar om ordföljd. Ordföljder är vilken ordning satsdelarna kommer i en mening, satsdelar som subjekt (S), predikat (V, verb) och objekt (O).
Grundläggande ordföljd av de allra vanligaste av jordens språk är:
SVO – språket (Substantiv, Verb, Objekt)
Flickan äter banan.
Cirka 43% av jordens språk är SVO – språk. Några utav dem är de skandinaviska språken, engelska, spanska och indonesiska. Svenska som är ett SVO – språk kan ibland även kallas för ett V2 – språket eftersom verbet hamnar före subjektet i satser som börjar med adverb, jämför exempelvis meningen ”jag ser dig” (subjekt–predikat–objekt), med ”nu ser jag dig” (adverb–predikat–subjekt–objekt).
SOV – språket (Substantiv, Objekt, Verb)
Flickan banan äter.
Cirka 47% av jordens språk är SOV – språk. Några utav dem är tyska, turkiska, kurdiska och japanska. Om svenska som är ett SVO – språk istället vore ett SOV – språk skulle meningen ”jag gillar dig” då bli ”jag dig gillar”.
VSO – språket (Verb, Substantiv, Objekt)
Äter flickan banan.
Cirka 5% av jordens språk är VSO – språk. Några utav dem är hebreiska, tagalog och de levande keltiska språk som idag finns. Vissa språk som är SVO – språk (däribland svenska) kan byter från SVO till VSO vid frågor, till exempel meningen ”äter hon banan?”.
NÅGRA BEGREPP
Syntax - satslära, hur ord tillsammans utgör meningar och fraser.
Rak ordföljd – Subjektet står före verbet kallas det för rak ordföljd. SVO-språket
Omvänd ordföljd– Subjektet står inte före predikatet utan verbet, adverbialet eller objektet kommer först.
Frågeordföljd – Vid en frågeställning är det VSO – ordföljd, ”Äter flickan banan?
Forskare har sett att vid inlärning av ett nytt språk kan språkets ordföljd ha betydelse, särskilt om språket har en annan ordföljd än den man är van vid.