O:et i Schoffet

Verb är sånt som man kan göra,

känna, kramas, se och röra

 Alla språk ser olika ut, men i dem alla har vi verb. Ofta så böjs dem efter ett visst tidsförlopp eller efter en viss person. Att böja verb kallas för konjugation och i svenskan har vi fyra stycken. Vi kan jämföra med exempelvis turkiskan som bara har en konjugation, det betyder att verbet alltid böjs på samma sätt. Men på svenskan böjer vi verben på fyra olika sätt, såhär:  

 

Infinitiv Grundform	Presens Nutid	Preteritum Dåtid	Supinum  (har + ____)	Konjugation
Gissa	Giss – a-r	Giss – a-de	Titt – at	1:a
Läsa	Läs – er	Läs – te	Läs – t	2:a
Fly	Fly – r	Fly – dde	Fly - tt	3:e
Dricka	Drick – er	Drack	Druck –it	4:e

 

Vi kan se i exemplet att svenskans verb böjs efter tidsförloppet. Det spelar ingen roll vem som flyr eller läser, verben böjs likadant. Vi kan jämföra med franskan där verben böjs både efter tidsförlopp och person.   

Den första konjugationen är den mest vanliga i det svenska språket. Nya verb som tillkommer i svenskan böjs oftast efter första konjugationen. Personer som har svårt eller lär sig det svenska språket böjer gärna alla verb enligt den första konjugationen. För de som kan svenska bra låter och ser det konstigt ut men rent teoretiskt vore det tänkbart. 

Konjugationerna är till för att återge närnågot gjordes. Här är ett exempel på hur meningen ändras beroende på hur det böjs. Spalten till höger är exempel på hur ordet dricka skulle böjas enligt första konjugationen, det är dock fel.

                        Jag dricker läsk.                       Jag drickar läsk. 

                 Jag drack läsk                          Jag drickat läsk.  

                 Jag har druckit läsk.                   Jag drickade läsk.